liklinn

Läste här om dagen om anledningen till att det sägs bringa otur att lägga nycklarna på bordet. Man skulle ju kunna tänka sig att det beror på att det tex är lättare för dem att bli stulna på det sättet eller att man lättare skulle glömma dem eller liknande. Icke.

Enligt af Klintenberg så beror det på att prostituerade signalerade om sin tillgänglighet med att lägga nycklarna på bordet om de tex satt i en hotellbar eller på ett cafe. Det ansågs då vara fult att lägga nycklarna på bordet och när man skulle förklara det för sina barn så blev det omvandlat till att det skulle vara otursbringande.

Det här, mina vänner, är sömnadsporr när den är som bäst.

Detta är ju egentligen helt bisarrt, att fokus i den sociala mat och dryckeskulturen ligger på att vara en god återhållsam gäst. Inte på att vara en god värd.

Klintenberg såinner vidare på historien och den har betättats på många håll i sverige och det påstås komma ur en svensk trugartradition där gästerna länge ska tacka nej och värdfolket ska fortsätta truga.

Jag bor i kollektiv och har bland annat en tjej från Bosnien här. Vi pratade här om dagen om ettikettsregler gällande dryck när man besöker någon i hennes hemort. Där är det (som på så många andra ställen) oartigt att tacka nej när man blir bjuden på något, vilket då kan gå till överdrift när man hela tiden blir bjuden på sprit. Men ändå, helt klart ett vettigare och trevligare sätt att bli bortbjuden och att bjuda på. Tycker jag.

Diana Bishop är en vuxen kvinna med ett självständigt liv. Hon har en lovande karriär, ingen man eller barn och hon har valt att ta avstånd från sitt förflutna och sitt ursprung. Det här med att ta avstånd ifrån sitt ursprng kan kanske fungera för de flesta av oss men inte om man är en kraftfull häxa, en Bishop.

När Diana sitter med sitt forskninsarbete om alkemi i Bodleian Library så stöter hon på en skrift som inte riktigt beter sig som alla andra skrifter. Mötet med den svåråtkomliga skriften visar sig väcka uppmärksamhet hos alla möjliga väsen och Diana blir helt plötsligt väldigt eftertraktad. Framförallt för en vampyr vid namn Matthew.

Ja, jag tänker inte avslöja så mycket mer eftersom att det blirl lätt att räkna ut handlingen och händelseförloppet. Boken påminner väldigt mycket om Twilight/True Blood men den är menad att rikta sig till en något äldre publik.

Boken är mysig och känns ganska välskriven, den är helt klart värd att krypa ner under täcket med en söndagskväll. Men mer än så blir det inte för mig.

Harkness är tydligen professor i historia och det har skrivits en del om att det skulle visa sig i boken. Jag håller inte med, den historia som behandlas är likvärdig den informationen man får om man snabb-bläddrar i son gamla historiabok eller skummar igenom sökresultat på google. Ja hade gärna sett att de gick in mer på de historiska och filosofiska partiena för att ge boken ett djup, nu blev det bara nderhållningslitteratur.

Något som irriterar mig ganska mycket är Dianas skeva självbild vad gäller det sexuella. Hon ska föreställa en modig, stark och självständig kvinna (hennes mod påpekas flera gånger i boken i sann Gryffindor-anda) men hon klarar inte av att klä av sig framför en man utan att tänka på sin putande mage eller utan att konstatera hur operfekt hennes kropp är. Det känns helt utom linje för karaktären i övrigt och känns bara löjligt. Att ursäkta en stark och bra kvinnokaraktär känns dessutom väldigt oproffsigt och barnsligt. Vilket gör att jag tänker på boken mer som en ungdomsbok, liksom Twilight,

Jag agv boken 3 av 5 poäng på boktipset, men där var jag snäll. Det är en svag 3:a.