liklinn

Mary igår var jättebra. Verkligen jättebra. Hon har så mycket bra att säga den kvinnan. Hennes låtar berättar helt underbara historier och när man får höra bakgrunden till dem blir man bara mer förtjust. Jag älskar hennes iakttagningsförmåga, hon lägger märke till samma typer av moment i livet som jag själv. Vilket såklart gör att jag ofta känner mig träffad.

Något som hon gör så fantastiskt med är att hon, trots hennes "hårda" liv och allt hon har varit med om, fortfarande tror på kärleken. Hon sjunger bland annat att främlingars godhet ger henne hopp och tro. Det är något som jag själv inspireras av, främlingar. Kontakt med främlingar och ögonblicksmöten med främlingar. Och då menar jag främlingar som förblir främlingar, inte de man sedan skapar en relation med.
Vad jag skulle komma till var i alla fall att jag har kommit på mig själv med att börja bli ganska bitter, och det kändes som att den insikten blev ännu klarare igårkväll. Jag måste verkligen jobba på min människosyn och på min attityd till saker och ting. Hela samhällsklimatet som råder nu och mitt avståndstagande från min hemstad och mitt gamla liv har gjort att jag själv tappat hoppet lite. Och kanske lite tappat tron på kärlek. Jag måste återfå den.